Förkyld och No Poo
Jaha, råkade ju självklart på en dunderförkylning. Har legat i tre dagar med frossa, feber samt en jäkla slemhosta. Men börjar bli bättre från den, men mina stackars bihålor är fortfarande lika illa däran.
Nog om detta. För de som inte vet det är jag en trogen LCHF:are sedan fem månader och det har fått mitt matintresse att intensifieras. Jag mår väldigt bra av denna kost även om jag inte har rasat i vikt. Inte för jag är överviktig, snarare helt normal men vill gärna gå ner några kilon. Det sker så sakterliga. Nu har jag även upptäkt No Poo. Från start var det väl att man inte tvättar håret med schampon som är uttorkande för håret, utan använder andra allternativ. Jag ska börja med balsammetoden och testa därifrån. Men sedan en vecka har jag skött min hudvård samt kroppsvård med helt ekologiska produkter som olivolja, valnötsolja, socker osv. Det är en hel vetenskap bakom No Poo och det tar lite tid att läsa allt :D. Men såååå skön kroppen känns. Längtar tills jag börjar med hårvården, IMORGON. Lev Gott
Fortfarande sjuk...
Så, varit hos öron-näsa-hals läkaren. Min bihålor är fortfarande inflamerade, men dock bättre än i januari.Nu bara till hälften. Då var de helt inflamerade, jag mådde hyfsat bra i morse tills det svullnade upp igen!!! Detta är en pina. Hade det bara varit bihålorna så ok! Men luftvägarna med?? Gnäll, gnäll jag vet. Men just nu känns livet skit. Folk som bråkar som inte ska bråka, och sätter mig emellan. Jag måste tillslut välja. Det leder till det och jag vill inte och kan inte välja. Folk blir inblandade fast de säger motsatsen. Mitt psyke är ganska lågt efter lång tids sjukdom, denna konflikt gör inte saker bättre. Min familj splittras utan att jag kan göra något...Det enda jag önskar, är att jag ska må bättre och att de som bråkar ska inse att det handlar om fler än dem. Lev Gott
Trist liv...
Just nu är det ett trist liv.I åtta veckor har jag inte gjort något förutom kollat tv och spelat spel på facebook, sjuk i nio veckor. Märker att jag börjar bli folkskygg och det är jobbigt! Samtidigt säger min rationella bit av hjärnan att det beror just på sjukdomen och att jag faktiskt inte träffar folk. lNedstämdheten beror säkert på samma sak, det plus att ingen ännu hittat varför jag är sjuk. MEN ska till öron-näsa-hals i morgon och de kan förhoppningsvis hitta orsaken. Det värsta med detta är faktiskt inte att jag är snuvig hela tiden, inte ens det faktum att jag har svårt att andas. Nej, jag känner ingen smak eller lukt!! Har haft det i perioder över året men nu är det konstant. Känner om det är syrligt eller salt, men utöver det...NADA. Ett helvete att laga mat. Tur man har vissa grunder i matlagning ;)
Hade besök idag av en jobbakompis och hans härliga fru. Men idag var det inte min bästa dag så jag var trist. Jag orkade helt enkelt inte med besök.
Så utöver min egoism med sjukdomen? Inte mycket. Sitter ju mest hemma. Oroar mig för barnen då vi bor i stugan och de i lägenheten. Sonen har börjat skolan igen vilket är bra. Lilla dottern sköter praktiken bra och den stora dottern har ju sitt med sina gullungar :). Ibland har jag fortfarande problem med att inse att jag är en mormor. Känner mig så ung fortfarande även om jag hittar en del rynkor, och ett och annat grått hår som lilla dottern snällt rycker bort..men inte så snäll så hon säger till innan...;)
Angående barn: Man slutar aldrig oroa sig, de ljuger ibland, strular till det, skolkar kanske, bråkar med en, men i det stora hela älskar de oftast en. Jag bara önskade att de hade förtroendet att tala sanning, berätta vad som ligger dem närmast hjärtat och någon gång kunna hjälpa till hemma.
Lev Gott